Det såg först ut att bli ännu en dag lämpad för inomhusaktiviteter i Vancouver då solen och värmen plötsligt dök upp och en episk strand låg passande nära ett museum i världsklass.

Är man på semester i Vancouver är ett besök på Museum of Anthropology (MoA) obligatoriskt. Museet som officiellt grundades 1947 är världsberömt för sin konst och kulturella föremål och symboler från ursprungsbefolkningen i regionen Pacific Northwest i Nordamerika. Men museet har också stora samlingar från Afrika, Sydamerika, Oceanien och Asien.

Att ta sig till MoA innebär i praktiken att man tar sig till University of British Columbia (UBC) vars stora campus ligger på samma område. Med buss 44 från Downtown Vancouver är jag där på cirka 45 minuter. Den sista sträckan på tio minuter rekommenderar busschauffören att jag och de andra besökarna går till fots då området är så fint.

Promenadväg med mycket gräsnka
Den sista delen av vägen innan man når MoA och UBC.
Innegården vid MoA
MoA är omgiven av träd och ligger bara några hundra meter från kusten. Här är museets innergård.

Museet har många rum fyllda med skulpturer, smycken, textilier, keramik med mera. Men det som imponerar mest är huvudsalen med sina över hundra år gamla trädskulpturer och rester av totempålar som sträcker upp till salens höga tak.

Trädstatyer och totempålar på MoA
Några av de stora trädskulpturer och rester av totempålar i huvudsalen.
Fler trädskulpturer i huvudsalen
De flesta av trädskulpturerna i huvudsalen är från sent 1800-tal till tidigt 1900-tal.
Statys Raven and the First men på MoA
Konstnären Bill Reids staty Raven and the First Men är troligtvis museets mest berömda föremål. Mellan 2004 och 2012 kunde man även se den på den kanadensiska 20-dollarssedeln.

Wreck Beach värmer och lugnar

När solen och värmen gör sig mer och mer påmind efter gårdagens regnväder beslutar jag mig för att gå ner till närliggande Wreck Beach några hundra meter från ingången till MoA.

Jag har inte kollat upp speciellt mycket om stranden i förväg och blir överraskad hur episk och stor den är när jag kliver ned längs den branta och lummiga stigen.

Stenfylld del av Wreck Beach
Bara fem minuters promenad från ingången till MoA och man är på Wreck Beach.
Uppspolat bråte på Wreck Beach
Uppspolat bråte på den annars rena och stora stranden.
Stockar på Wreck Beach
Efter en halvtimmes promenad är underlaget tacksammare för nakna fötter.

Varifrån Wreck Beach har fått sitt namn lyckas jag inte ta reda på, men med sina hundratals utspridda trästockar, stora stenbumlingar och uppspolat bråte känns namnet passande.

Att en flera kilometer lång sträcka av Wreck Beach inte har några krav alls på kläder missar jag på skylten vid stigen ned från MoA, men några av de få besökarna gör det väldigt tydligt för mig.

Själv lägger jag kläderna i en hög, men behåller kalsongerna på när molnen blåser förbi och solen blir starkare. Det är bara 12 grader i luften, men det känns som 22 jämfört med gårdagen.

När jag senare sitter på bussen från UBC tillbaka till Downtown Vancouver känner jag redan av årets första lätta (men efterlängtade) solbränna.

/Alex