Med total ro i kroppen lämnade jag lätt motvilligt Cannon Beach efter tre dagar som överträffade alla förväntningar. Det var nämligen dags att utforska vad Portland kunde erbjuda.

Portland är Oregons största stad med en befolkning på strax under 650 000. Staden ligger cirka två timmar från kusten vid Cannon Beach och ungefär tre timmar tåg från Seattle.

Staden började befolkas 1830 och ekonomin tog fart tack vare den godstransport och timmerindustri som blev möjlig tack vare floden Willamette River som flödar genom staden.

Idag ses Portland som en av de mest miljömedvetna städerna i världen tack vare sina stora parker, tillgänglighet för cyklister, satsningar på kollektivtrafik samt användande av lokala råvaror i matlagning.

Då jag innan min avfärd från Seattle lade till en dag i Cannon Beach och därmed tog bort en dag i Portland fick jag skippa en del planerade besök. Lyckligtvis hann jag med många minnesvärda saker ändå.

Incheckning på Hostelling International

Efter fyra nätter med badkar, havsutsikt och en king size-säng på Surfsand Resort är det dags för enklare boende på en av Hostelling Internationals två boenden i Portland.

Denna gång delar jag sovsal med två andra resenärer i ett hus som visar sig vara klart fräschare än kedjans instanser jag tidigare bott på i Fort Mason (San Francisco), Santa Monica (Los Angeles) och nu nyligen i Seattle.

Då jag måste vänta på att få tillgång till rummet passar jag på att redigera bilder jag tagit under de senaste dagarna samt att ta en kort promenad i området.

Väl incheckad fräschar jag upp mig inför kvällens middag med två bekanta från Cannon Beach.

Bryggerimiddag med Matt och Hope

Innan jag lämnade Cannon Beach kontaktade jag Matt och hans flickvän Hope vars familj gav mig skjuts från Ecola State Park i måndags.

Jag träffar dem på stadens kanske mest klassiska bryggeri och restaurang Deschutes Brewery för ölprovning och middag. Vi fortsätter vårt samtal om kulturella skillnader mellan USA och Sverige samt lokala turistmål i Portland.

Bar inspirerad av kultfilm

Efter middagen är tanken att vi ska besöka The Big Legrowlski. Denna bar är en kärleksfull hyllning till bröderna Coens kultklassiker och en av mina favoritfilmer The Big Lebowski med Jeff Bridges och John Goodman från 1998.

Hope och Matt inser plötsligt att de har dubbelbokat sig och måste tyvärr avvika. Dock bjuder de på skjuts och jag får själv avnjuta en Caucasian (den i filmen politiskt korrekta termen för drinken White Russian) medan jag beundrar och ler åt barens tydliga och subtila referenser till filmen.

6 300 kvadratmeter med böcker på Powell’s City of Books

Efter min drink tar jag en kort promenad till världens största oberoende bokaffär, Powell’s City of Books. I denna enorma affär på 6 300 kvadratmeter hittar man hylla efter hylla med nya och begagnade böcker i nio färgkodade rum och 3 500 sektioner.

Först känner jag mig handfallen, men tack vare affärens tydligt placerade rekommendationer hittar jag ett illustrerat atlas över det bästa från den Nordamerikanska västkusten. Ett givet och symboliskt köp då jag med denna resa besöker den sista stora delarna av kusten.

När jag sedan hittar en hylla med flera decennier gamla pocketböcker med Snobben, Charlie Brown och de andra karaktärerna i serien Peanuts måste jag till och med sätta mig ned på golvet för att gå igenom alla.

Det blir totalt två bokköp på Powell’s City of Books innan jag beger mig tillbaka till mitt boende.

Kaffe för komiker och extravaganta munkar

Nästa morgon har ölprovningen och drinken satt sina spår. En kännbar huvudvärk håller mig kvar på rummet till 10:30. Efter en bagel och en kopp kaffe är jag dock piggare och styr kosan mot östra Portland.

Jag lämnar Pearl District där jag bor och vandrar genom staden och över Burnside Bridge för att ta en kopp finkaffe på Coava Coffee Roasters.

Detta kafé har jag sett besökas av komikerna Fred Armisen och Jerry Seinfeld i den sistnämndes suveräna intervjuserie Comedians in Cars Getting Coffee (finns på Netflix).

Den cappuccino jag beställer är lika imponerande god som ställets lokaler är snygga och överdimensionerad. Kvadratmeterpriset kan inte vara högt här öster om Burnside Bridge.

På vägen tillbaka är det inte dags för mer kaffe, men dock fikabröd i form av en extravagant munk på Voodoo Doughnuts. Turistfälla eller ej, gott är det och trots all socker och glasyr smakar det faktiskt också bröd. Jag får ny energi och orkar promenera tillbaka till mitt boende.

Kaninterapi på Bunnies in Baskets

Vanliga turister googlar nog inte på kaniner när de besöker en ny stad. Men jag är den jag är och med tanke på Portlands kultur tänkte jag att något kul kanske skulle dyka upp, vilket det gjorde!

Efter ett biljettköp via PayPal har jag bokat in mig på två timmar kaninterapi hos den ideella organisationen Bunnies in Baskets i stadens nordöstra kvarter.

Bunnies in Baskets startades 2008 och tar likt Vancouver Rabbit Rescue and Advocacy (som jag besökte tidigare på resan) hand om oönskade kaniner tills någon vill adoptera dem.

I väntan på att bli omhändertagna tränas kaninerna att bli sociala och får göra många studiebesök till exempelvis förskolor och pensionärshem. Just nu tar personalen på Bunnies in Baskets hand om tolv kaniner i en luftig butikslokal med stora fönster och rymliga burar.

Bunnies in Baskets arrangerar även tillfällen för djurälskare att komma och kela med kaninerna för några dollar. Det är just en sådan så kallad ”Hoppy Hour” jag och ett tiotal andra besökare kommit hit för.

När vi släpps in lyfter personalen försiktigt fram alla kaniner på ett stort bord där de får hoppar runt i sina lådor fyllda med sågspån, äta nytt hö och hälsa på varandra och de nya gästerna.

Vi fotograferar och klappar kaninerna innan vi får varsin stol att sitta i och turas om att hålla i de kaniner som är bekväma med det. Upplevelsen är lika avslappnande och fin som att vandra längs med stranden på Cannon Beach.

Öl och mat på Ecliptic Brewing

Långt från centrum, men nära Bunnies in Baskets ligger passande nog bryggeripuben Ecliptic Brewing jag läst om inför resan och tänkt besöka.

Innan terapin hos Bunnies in Baskets har jag tagit en ölpaus och druckit deras suveräna suröl Peach Sour. Nu till middagen absluter dessutom Hope och Matt igen. De är välbekanta med namnet men har passande nog inte besökt det förrän ikväll.

Efter middagen föreslår Hope att vi tar efterrätten på glassbaren Salt & Straw. När vi väl kommer fram ringlar kön dock långt runt hörnet på lokalen. Vi skippar glassen och Hope och Matt skjutsar mig hela vägen till mitt hostel.

Hope säger att hon hoppas att hon och Matt kan komma iväg på en resa till Stockholm och Skandinavien så småningom. Jag lovar att agera turistguide om så blir fallet.

/Alex