An Event Apart och distansjobb tog på krafterna, men jag mobiliserade tillräckligt med energi för att se så mycket som möjligt under mina två sista dagar i Boston.

Jag vaknar med ett leende på läpparna. Efter fyra nätter då min sömn förstörts av trevliga men snarkande rumskamrater har jag äntligen fått sova ut.

Då An Event Apart är över tar jag god tid på mig innan jag kliver upp för att duscha och i lugn och ro äta frukost innan jag sätter mig och jobbar några timmar med min kund hemma i Stockholm. Som sagt, denna vecka är faktiskt en lyxig arbetsvecka för mig.

Strax efter 12:00 är det dock dags att stilla turistbehovet, så jag beger mig till Boston Common Park för att njuta av parken och fixa en CharlieTicket på 24 timmar så jag kan använda Bostons tunnelbana och bussar hur mycket jag vill.

Lugn och ro i Boston Common Park

Stadens centrala park Boston Common Park hann jag se i söndags då jag med guide utforskade The Freedom trail, men nu hinner jag utforska den och närliggande Boston Public Garden ordentligt.

Gräsmattor i Boston Common Park med höga hus i fjärran
Lugn och ro i Boston Common Park denna förmiddag.
Sol och folk i Boston Common Park med Massachusetts State House i bakgrunden
Sol och musik i Boston Common Park. I fjärran ser vi Massachusetts State House där delstatens regering sitter.
Promenad vid stor damm i Boston Common Park
Svalt och skön eftermiddag på väg genom parken.
Jag vid staty av anka med sina ankungar
Obligatoriskt fotostopp vid statyn Make Way for Ducklings i Boston Public Garden senare på kvällen.
Amerikanska flaggan på väggen ner till en tunnelbanestation
På väg ner i tunnelbanan vid Boylston Station.
Knappt halvfull tunnelbanevagn
Knappt halvfull tunnelbanevagn denna färd västerut kring lunchtid.
Vid spåren på en nästan tom tunnelbanestation
En i princip folktom station längs med linjen Red Line senare på dagen då jag åkte fel.

Aerosmiths gamla lägenhet

2014 fick jag efter att ha väntat många år äntligen Aerosmith i Stockholm. Att se detta legendariska rockband som fortfarande är förkrossande bra live blev ett minne för livet.

Då jag nu besökte Aerosmiths hemstad var det givet att stanna till en liten stund vid den lägenhet i stadens västra delar de bodde i början av 70-talet.

Lägenheten får man inte veta så mycket om, inget alls faktiskt. Som jag visste redan innan används den och de andra lägenheterna i huset fortfarande. Jag får nöja mig med att det uppskruvande plakatet vid porten och se det hela som ett kul och kort stycke rockhistoria.

Google Maps säger ”Walk this way” och jag beger mig vidare norrut.

Skylt med information om Aerosmiths gamla lägenhet i västra Boston
Utanför det hus medlemmarna i Aerosmith bodde i under början av 70-talet. Låten Movin’ Out från deras debutskiva handlar om flytten härifrån.

I detta klipp från 2012 spelar Aerosmith just låten Movin’ Out under deras konsert på gatan utanför huset.

Oväntat stopp på Vivant Vintage

Jag gillar att lämna en stads turistiga delar för att gå på upptäcktsfärd och se hur det ”egentligen” ser ut. I Boston passar jag på att vandra norrut från stadsdelen Allston vid Aerosmiths lägenhet mot Harvard och dokumentera det jag ser på vägen.

Streetart på gångbro i västra Boston
En del av den street art man kunde se i Allston i västra Boston.
Promenadbro i västra Boston
Gångbro över motorvägen på väg till Harvard.

Utöver schyst street art och fin arkitektur fattar jag tycke för jag utanför den lilla vintagebutiken Vivant Vintage efter en halvtimmes promenerade. Här hittar jag vinylskivor, gamla bandtröjor och lite möbler. Jag fastnar dock för två tavlor fyllda med gamla, coola och bitvis obskyra pins.

Efter lite shopping och turistprat med personalen tackar jag och beger mig vidare norrut.

Den hjälpsamma personalen på Vivant Vintage
Den hjälpsamma personalen på Vivant Vintage.
Butikslokal fylld med möbler, kläder och vinylskivor.
Kläder, vinylskivor, smycken och en del möbler i denna coola butik.
Pins på en tavla i butiken
En del av butikens många gamla och coola pins. Det blev några inköp.

På prestigefyllda Harvard University

Få universitet i världen är så namnkunniga som Harvard. Väl framme på Harvard Yard vandrar jag sakta runt och beundrar byggnaderna och statyerna på området i mitten på campus.

Harvard är en av de mest prestigefyllda privata universiteten i USA. Universitetet grundades redan 1636 och är döpt efter medgrundaren John Harvard. Här finner vi ungefär 6 700 studenter och 15 250 doktorander.

Planen är att ta en guidad tur av området. Dock överskattar jag utbudet och får veta en kvart för sent att den sista av de kostnadsfria historieturerna som universitetets studerande leder redan har avgått. Slött.

Lite besviken läser jag istället flera av de plakat i metall som finns uppsatta på området för att lyfta viktiga historiska händelser i universitetets historia.

Promenadspår vid floden Charles River nära Harvard University
Nära Harvard rann floden Charles River.
Kyrkan Harvard Memorial Church mitt på campus för Harvard University.
I parken mitt på Harvard Yard. Framför mig har vi Harvard Memorial Church.
Utanför biblioteket The Harry Elkins Widener Memorial Library
The Harry Elkins Widener Memorial Library rymmer över 3 500 000 böcker och är endast öppet för studerande och personal vid Harvard.

Efter en dryg timme på plats har jag öven hunnit reflektera över min egen studietid på Chalmers och beger mig tillbaka till centrum för att göra något man också gjorde när man pluggade, drack öl.

Puben där alla kan ditt namn

För att avsluta denna första av mina resterande två heldagar kvar på östkusten efter An Event Apart beger jag mig till Cheers i Beacon Hill för en kall öl och lättsam nostalgi.

Detta är alltså puben som stod för inspiration till den klassiska komediserien Cheers som sändes mellan 1982 och 1993.

Säkert har du sett något avsnitt av denna klassiker med bland annat Ted Danson, Kirsty Alley och Woody Harrelson i rollerna. Se vinjetten nedan.

Fasaden till puben Cheers Boston
Utanför den klassiska puben (och turistfällan) Cheers Boston.
Ölglas på bardisk fylld med mörkröd öl
Samuel Adams Red Brick kan bara drickas på Cheers Boston. Exklusivt!

Upp till toppen på Bunker Hill Monument

Efter att ha lyckats sova ännu en att beger jag mig återigen ut på en till upptäcksfärd efter ännu en lång frukost med distansjobb.

Boston är fyllt med historia från den amerikanska revolutionen och i stadens norra delar i Charlestown hittar vi ännu mer i form av Bunker Hill Monument och krigsskeppet USS Constitution.

Bunker Hill Monument är ett utkikstorn på 67 meter och 294 trappsteg i Charlestown i norra Boston. Det byggdes mellan 1825 och 1843 för att minnas slaget vid Bunker Hill i början av den amerikanska revolutionen 17 juni 1795.

Jag framför höga Bunker Hill Monument
Utanför det 294 trappsteg höga minnesmonumentet Bunker Hill Monument i norra Boston.
Trappsteg vid stoppen i Bunker Hill Monument
I rask takt upp för trappan. Min puls kom upp i 136 slag per minut.
Utsikt över stadens centrum från Bunker Hill Monument
Utsikten över centrala Boston från toppen av monumentet.

Ned till botten på USS Constitution

Blott en kvarts promenad genom Charlestown från foten av Bunker Hill Monument når man krigsskeppet USS Constitution och dess tillhörande museum nere vid hamnen.

Sluttande gata i Charlestown
Vid foten av Bunker Hill monument i Charlestown. En kvart senare kan man vara vid museet för krigsskeppet USS Constitution

Likt monumentet vid Bunker Hill är det gratis att besöka USS Constitution. Men då krigsskeppet fortfarande är i aktivt tjänst måste vi besökare visa legitimation och scanna våra väskor likt säkerhetskontrollen på en flygplats.

Ombord agerar medlemmar i den amerikanska flottan turistguider och berättar utförligt om skeppet historia. Även om skeppets bara bevaras i historiskt syfte är USS Constitution på pappret fortfarande ett aktivt krigsskepp i landets flotta sedan 1941 efter en längre paus.

USS Constitution byggdes 1795, vilket gör henne till världens äldsta fortfarande aktiva krigsskepp. Hon sjösattes i Boston 21 oktober 1977 efter två tidigare misslyckade försök.

Från 11 mars 1950 till 30 april 1952 hade USS Constitution den danskfödda Knud Christensen som kapten. Christensen som föddes i Kvarndrup 1919, överlevde attacken mot Pearl Harbor 1941 och spenderade sedan sin sista tid i St. Petersburg Beach i Florida där han dog 2008. Det berättade hans son Doug Christensen för mig då vi hamnade bredvid varandra på flyget från Boston till London.

På den tiden när USS Constitution byggdes var hon en enorm skapelse med fyra ”våningar” inklusive däcket. De högsta byggnaderna i Boston på den tiden hade bara tre våningar, vilket ledde till enorm lokal uppmärksamhet.

Jag framför krigsskeppet USS Constitution
USS Constitution har reparerats många gånger och är i väldigt fint skick för sin ålder. Hon är byggd med Live Oak som har en förmåga att absorbera eller reflektera kanonkulor.
Under däck på USS Constitution
Under däck på det tre våningar djupa skeppet. Kanonerna är replikor.
Hängmatta i hytt på skeppet
En av besättningens hytter ombord. Totalt rymde hon i sina glansdagar 400 till 450 personer.

Regerande mästarna på klassiska Fenway Park

Då jag aldrig sett någon sport under mina nu tre besök till USA kändes det passande att se en match med de regerande mästarna i Major League Baseball, Boston Red Sox. På resans sista heldag möter laget passande nog Seattle Mariners hemma på Fenway Park.

Med en digital biljett i appen MLB Ballpark inköpt redan i februari är jag förberedd när jag kommer fram till stadens klassiska baseballarena i stadens västra delar.

Vädret är svalt och skönt och folk strömmar till från alla håll och kanter. Gatorna är fyllda av restauranger, försäljare och givetvis fans iförda lagets klassiska blåa kepsar.

Folkfylld gata utanför Fenway Park
Utanför arenan var det fin stämning med dans, musik och mycket folk.

Jag är snabbt inne på arenan redan en timme innan matchstart för att promenera runt och supa in atmosfären. Jag pratar en hel del med några av matchvärdarna och får även en stor pin som intygar att detta är mitt första besök av matchvärden Russell.

Bottenplan på Fenway Park innan matchen
Innanför portarna i Fenway Park. Ni som sett Ben Afflecks brottsdrama The Town (2010) känner kanske igen er.
Två ur personalen håller om varandra på Fenway Park
Maureen och Russel i personalen på Fenway Park såg till att jag kände mig välkommen.

Jag hänger med bra i matchen då jag vet tillräckligt mycket om reglerna. Spännande blir det dock aldrig då Red Sox krossar Mariners med hela 14-1.

Stämningen är på topp matchen igenom trots att en del av de cirka 34 000 på plats lämnar med en timme kvar eftersom hemmalaget är så överlägsna. Jag stannar dock kvar till slutet och passar på att promenera runt arenan i mot slutet av matchen för att i smyg sätta mig på en en bättre plats.

Selfie på mig på läktarna på Fenway Park
Innan jag tog denna selfie skaffade jag denna passande huvudbonad.
En del av de fulla läktarna på arenan
Fenway Park rymmer 37 731 åskådare. I snitt kommer mellan 34 000 till 37 000 varje match. När New York Yankees är på besök är det dock alltid utsålt.
Läktarplats med bra utsikt
Jag promenerade väldigt långsamt runt på Fenway Park under matchen för att komma närmare planen.
https://www.instagram.com/p/BxTjDDOirFO/

Efteråt promenerar jag med flera tusentals nöjda fans för att ta ”The T” som stadens tunnelbana kallas i folkmun tillbaka till mitt boende. Ett passande avslut på detta besök till USA.

Vila och häng på flygplatsen

Nästa dag gör jag lika få knop som USS Constitution och tar det mest lugnt i hostelets lobby innan jag beger mig till Boston Logan Airport för resan hem till Stockholm via London.

Fönster utanför landningsbana vid flygplatsen Boston Logan Airport.
I väntan på flyget hem vid Terminal E på Boston Logan Airport.
Jag vid logo för staden Boston
Tack och hejdå för denna gång USA. Det var som lite utmanande men främst suveränt roligt.

Tack för att du följt med på resan här! Nu är det dags att börja fundera vart #Skogcoast4 ska ta mig 🙂

/Alex